Förekomst   Skötbåten har funnits i många hundra år utefter norrlandskusten. Storleken cirka 24-26 fot (cirka 8 meter) har varierat något i utförande såväl i norra som i södra länen. Olika båtbyggare har traditionellt utformat sina båtar efter eget huvud. Med tiden har vissa detaljer förändrats, till exempel rakare, rundare eller mer eller mindre fallande stävar. Olika båtar blir därför ibland svåra att hänföra till en viss båttyp.

Särdrag    Skötbåtens form gjordes så att sen skulle vara lätt att ro och möjlig att segla ibland. Samtidigt skulle den bära stora fångster och gå bra i grov sjö. Norrlandskusten har ju dålig och bitvis ingen skärgård, man är ute på öppna havet direkt. Därav kravet på sjövärdiga båtar.

Byggare    Under tidigare århundraden byggdes båtarna av sina ägare med medhjälpare under vinterhalvåret. Senare blev det fler och fler som specialiserade sig, skaffade mera hjälpmedel och verktyg och byggde under större delen av året, till exempel Viklundarna från Bjurön.
Under höstarna sökte man självvuxna krokar och rotben, vridna träd för kinningar och övrigt lämpligt båtvirke. Allt virke fick lufttorka minst ett år. Det vanligaste träslaget var furu, men även granbåtar tillverkades

Motorn    Då motorerna började monteras i fiskebåtarna kring 1910-1920 blev man tvingad till lite modelländringar. Kravet blev "större bärighet i akterskeppet". Akterstäven fick en något tjockare och annorlunda utformning, så att motoraxeln kunde monteras genom akterstäven. Propellern skulle ha sin plats. Detta ledde till en förändrad form på akterstäv och roder, samt fastsättning av detta.

Modernisering    I slutet av 1940-talet började man bygga små akterruffar. Det blev bekvämare. Med motor blev det också längre resor ut till havs. Strömmingsfiskarna låg ju ofta kvar vid skötarna (strömmingsnäten) under nätterna.
Under 1950-talet började man även underlätta vid bärgandet av skötar. Det monterades rullar, antingen på förstäven eller på sudbandet. Skötarna drogs upp över dessa.