Isjullen och fälbåten
har kommit att spela en stor roll i Skelleftekustens marina historia.
Fälbåten har, förutom att fungera som säljaktsfartyg,
under långa tider varit fraktskutor. Det var dåtidens långtradare.
Fälbåten var dock sällan ensam på sina färder.
Man hade med sig en liten båt, isjullen.
Kärt barn har många namn sägs det men få båtar
torde ha så många namn som isjullen. Isjuln,
fälbåtsjulln, själajulln och valpen. Jullmodellen
antas vara mycket gammal. Den borde ha funnits som typ långt före
fälbåten och den kommer förmodligen från den östra
sidan Kvarken. Den traditionella isjullen fanns egentligen i två
olika huvudtyper, en mindre och en större. Det var den mindre jullen
som var fälbåtsjulln och det är denna som vi här
ska presentera.
'Följebåt'
Den var 10-14 fot lång och användes som följebåt
till den stora fälbåten. Den lades upp och ner över den
storas sud och togs på detta sätt med i de månadslånga
vårjakterna i bottniska vikens ishav. Ute i isen drogs den lätta
jullen på den medhavda kälken eller tom bars över svårare
isvallar. Då isarna var svaga, drog man båten med sig för
att kuna komma över råkar och strömdrag. Vid säljakten
på senvåren paddlade eller rodde, myndade,
man sig i skottläge för säl, som låg och solade sig
på hällar och klippor vid öppet vatten.
Denna julltyp var till utseendet en mycket liten kopia av den stora fälbåten.
Det var därför den kom att kallas valpen.
Byggsätt
Båten är bygd på en bottenbräda
som akterut försetts med kölskärpe. Bottenbrädan fortsätter
i fören upp till snyta, stävspetsen,
där den jämte borden spikas till den halvrunda knaften.
På bottenbrädans akterkant har ställts en rak utfallande
akterstäv, idag är den ofta avsågad i sin yttersta del
och ersatt med en mindre akterspegel för att passa till en utombords-motor.
Borden i isjullens förskepp går mer eller mindre rakt fram
och kan avslutas därför i subane,
relingslisten, eller i knaften. Det första bordets främre
intagning i kölbrädan bestämmer alltid karaktären
på båtens egenartade och flata skrovform; mer parallellt liggande
bord ger ett rundare och flackare framparti och något mer intagna
bord ger mer skärpe i fören.
Borden skarvades inte gärna i en julle. Om skarv gjordes, lades denna
ovan vattenytan och alltid i framstamn.
Konstruktionen som kom att bli den rådande med två "medar",
en på varje sida om kölbrädan, anges häröra
från Jonas Nyback i Bergö på 1850- talet.
källor
Källor
tidskriften Västerbotten 2.86
